Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
inte var att lita på. Vilken skillnad mot
tisdagskommittén! sade till varandra de, som varit
medlemmar i densamma.
Ingår kände sig så lycklig som inte på länge.
Men i detta ögonblick, under dessa timmar
hände något däruppe i Norrbotten.
En rissla ilade över en enslig vit, oändlig
myrvidd. I släden låg nerpackad en febersjuk
ung man. Det var hans dödsfärd.
När marschen skulle begynna, dagen efter
det Allan sänt av telegrammet, kunde inte
underbefälet få åttiotre att stiga upp. Han anmäldes
för doktorn, som kom arg som ett bi, men när
han fick syn på Allan, klack det till i honom.
Temperaturen var 41 grader nu. Symtomen tydde
på scharlakansfeber. Närmaste lasarett fanns på
tre mils avstånd. Han lades i en rissla.
— Kör dit för brinnande livet, så han inte dör
på vägen!
Tre timmar efter framkomsten dog han.
Ingår hade redan dagen efter mötet i
sällskap med Greta Rudman börjat arbetet att utfärda
inbjudan till medlemskap och aktieteckning.
Men då telegrammet nådde henne om Allans
död, var hon ensam.
Under hela den långa resan norrut ringde
för hennes öron, ringde i hennes hjärta fyra ord:
Allan död, allt väl. Allt väl! Dessa hans sista
ord till henne fingo nu den högtidliga klangen
av ett avsked, hon ville tro, att han i dem in-
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
