Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
med följande ord: »Jag är övertygad, kära
Gunnarson, att om han fått leva, hade han säkert farit
och hälsat på sin far, som han hyste mycken
tillgivenhet för. För en ung människa är ju en
sådan resa endast ett nöje, ehuru den för äldre
personer, sådana som jag till exempel, synes
avskräckande nog. Jag har ju heller intet ärende
över. Visserligen har jag inte mycket som binder
mig vid jorden över huvud taget, nu sedan Allan
gick bort. Men de tre ting jag har finnas dock
här: mor, Allans grav och affären.»
Medan Ingår läste Gunnarsons brev, satt
biskopen i sitt arbetsrum över ett annat, som
även rörde Allan. Det hade kommit på
morgonen, men då han igenkänt Karl Gustavs stil
på kuvertet, lade han det åsido tills efter
domkapitlet. Och biskopinnan sade:
— Jaså, Karl Gustav skriver till dig också.
Då är det väl om pengar! Det var ju ovänligt
och sårande, men hon var så nere, för att det
inte blivit krig, att man fick förlåta henne.
Det var ett upprört brev från en yngling,
som upptäckt en liten flik av sorgen. Hans vän
var död och han — även han — måste ge sig
skuld däri.
»Han ville inte själv göra sin värnplikt i år,
men Agneta Jerneploog och jag hade honom
till det. Om vi inte tvingat honom, så hade han
väl levat nu och varit i Stockholm och arbetat
och sjungit och älskat Agneta, nu som förr. Jag
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
