- Project Runeberg -  Jernkontorets annaler / Sextionde årgången. 1906 /
80

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Förberedande hårdhetsförsök enligt Brinells metod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Denna figur visar oss något ganska märkligt,
nämligen det fullständigt lika förloppet af de bägge
kurvorna för järn (med hårdhetstälet 99, för P = 30)
och för bly (motsvarande hårdhetstal = 6.4).

Man kunde vara benägen att tro, att den mycket
plastiska metallen bly skulle snart uppnå en
punkt, där belastningen pr ytenhet ökade ytterst
långsamt, och att denna punkt för järn skulle vara
belägen vid mycket högre tryck.

Så är emellertid ingalunda förhållandet: helt
enkelt genom att multiplicera ordinatorna med en
konstant kan den ena kurvan fås att sammanfalla
med den andra.

Inom matematiken plägar man som »affina»
beteckna de kurvor, hvilkas ordinator, för en abscissa,
hvilken som helst, endast skilja sig genom en konstant
faktor. En egenskap hos affina kurvor är,
att tangenter, som dragas genom punkter med samma
abscissa, skäras i samma punkt å abscissaxeln (se
fig. 12). Denna egenskap återfinnes, då man uppdrager
tangenter till kurvorna för järn och bly å
fig. 11.

Det vore kanske för tidigt att draga definitiva
slutsatser endast af dessa bägge serier. Lyckligtvis
saknas icke ytterligare bevis.

Jag har utfört ett stort antal hårdhetsbestämningar
å Gysingestål för belastningar mellan P = 136
och P = 505 kg. Dessa bestämningar, som
återfinnas i tab. XXXVI (sid. 91), har jag framställt
grafiskt. Alla erhållna kurvor - visserligen något
oregelbundna - äro konkava mot abscissaxeln, men ej
mer än att de kunna ersättas af sina resp. tangenter.
Dessa konvergera samtliga mot en punkt belägen
på abscissaxeln på ett afstånd (till vänster)
från origo, utgörande l = 3 700 kg ungefärligen.

Jag har likaledes grafiskt framställt en ganska
omfattande försöksserie, utförd af Dillner (dennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:43:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jernkont/1906/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free