Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett och annat om martinprocessen, af Adrian Byström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
man anlägga eller omändra befintliga generatorer
till sådana med automatisk matning; flera system
finnas, bland hvilka det Bildfska och Morgans^ska
visat sig fördelaktigast. Att det är af ekonomisk
fördel att till blästern sätta ånga, är teoretiskt lätt
att inse: man erhåller härigenom en gas af högt värme-
värde samtidigt tillgodogörande sig det öfverskott af
värme, som alltid förefinnes i den i gång varande
generatorn och som ej blott är onödig utan dessutom
till skada för själfva anläggningen. I synnerhet
om man rättar ångmängden efter detta värmeöfver-
skott, bör man alltså ernå ett godt resultat. I prak-
tiken har detta också besannat sig, dock under den
förutsättningen, att den förbrukade ångan står att
få till billigt pris. I annat fall är det ej uteslutet,
att ångtillsatsen är förbunden med ekonomisk för-
lust. I värmebesparande syfte är det vidare fördel-
aktigast att placera generatorerna så nära ugnen
som möjligt och undvika kondensation af gasen.
Göten. Hvad själfva slutprodukten, ståigöten,
beträffar, hänvisar jag i främsta rummet till öfver-
ingeniör Brinells banbrytande och bekanta under-
sökningar på detta område. Då dessa likväl, som
bekant, behandla endast göt af sur martin, skulle
jag vilja yttra några ord om sådana af basisk martin.
Jag vill då indela dessa i två hufvudgrupper:
»lugna» och »icke lugna». Skillnaden mellan dessa
båda grupper är, att de »lugna» alltid hålla Mn och
Si i så stor mängd, att göten efter ifyllningen i
kokillerna stå fullkomligt lugnt, hvarför någon blås-
bildning inom göten ej kan äga rum; de »icke lugna»
däremot hålla endast Mn och i så ringa mängd,
att de »koka» i kokillerna.
Faran af, att ett »lugnt» göt efter gjutningen i
kokillen skulle stiga eller visa tendens till blås-
bildning, kunna vi utan vidare förbigå, då något
sådant endast kan förekomma vid synnerlig opå-
passlighet eller under särskildt abnorma förhållan-
den. Den vida viktigare rollen vid dessa göt spelar
däremot »pipen», och äfven härvid hänvisar jag till
öfveringeniör Brinells undersökningar, enligt hvilka
den minsta »pipen» uppkommer vid göt, som hålla
just så mycket, men ej mera, Mn, Si och Al, som
är nödvändigt för erhållande af lugna göt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
