Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Sveriges bergshandtering 1612-1654, af M. B. Swederus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
K. Småland.
Talberg:.
Enligt uppgifter i äldre topografiska arbeten,
som omtala detta egendomliga järnmalmsberg, skulle
brytningen därstädes först år 1610 hafva begynt,
men detta vederlägges genast af de kungliga bref
därom, hvilka finnas i riksregistraturet.
Redan år 1599 anhöllo nämligen borgarne i
Jönköping att få begagna järnbruket, som var
beläget vid denna stad, samt att till detsamma hugga
så mycket stafrumsved de behöfde, och därpå
svarade konungen, att alla, som ägde håg och vilja,
skulle fritt och obehindradt få behålla bruket samt
erhålla ved, tills de någorlunda komme sig före.
Följande året anslog1 konungen till brukets befordran
åtskilliga förnödenheter att utanordnas åt
borgmästaren Augustinus Larsson, hvilken troligen var det
nämnda järnbrukets föreståndare och som i detta
ärende infunnit sig hos konungen.
Företaget omfattades af den praktiske Karl IX
med alltmera växande intresse, och i början af
december månad 1802 utfärdade han en skrifvelse till
Olof Hård, i hvilken han framlägger sina planer
om det nya bergverket. Han yttrar sålunda i
brefvet, att eftersom han ville låta bryta malm i
Taberg och därstädes bygga masugnar, så att man
nästa vår kunde komma till blåsning, så hade han
gifvit i uppdrag åt Niclas Nilsson, som plägade
uppehålla sig i Värmland, att denne hädanefter skulle
hafva uppsikt öfver samma bruk. Och efter konungen då
ville göra försök med att gjuta några stycken af
den malm, som fanns därstädes, »med den jord som
togs i mossar och kärr och (till) järn plägade
af-smältas, efter samma mossjärn var blötaktigt».
Därför var konungens vilja och befallning, att Olof
Hård skalle granneligen ransaka i näst omkring-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
