- Project Runeberg -  Jernkontorets annaler / Sextiofemte årgången. 1910 /
501

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Om alstring af tjär- och sotfri generatorgas, af Hjalmar Braune och E. Hubendick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

501

nedsjönko de döda växterna i vattnet och den från
våra mossar kända humifieringen vidtog. Då
vat-tanståndet var lågt, blefvo nrskogarnes döda jättar,
hvilka mest varit rika på hartser, utsatta för
luftens inverkan, hvarvid cellulosan förmultnade, under
det att de motståndskraftigare hartsprodukterna
blefvo kvar och bildade de på hartsprodukter rika
lagren. Huru emellertid förloppet än kan hafva
varit, finna vi, att ej alla hartser sönderdelats och
utlakats, utan här och hvar betydande mängder
blifvit kvar i brunkolslagren.

Det återstår nu att undersöka, hvilka
förändringar dessa tertiära torfmossar undergått under de
tidrymder, som efter deras uppkomst förflutit och
sedan de öfverlagrats af yngre bildningar. Det är
bekant att brunkolen, äfven de yngsta och minst
kol-artade, ej hafva den såpartade konsistens som
torfven, utan äro sträfva och genom pressning afgifva
en del af sin fuktighet. Vidare är redan förut
anfördt att brunkolen innehålla mera kol än torfven,
och kan denna kolanrikning uppstått genom
afgifvande af vatten, kolsyra, metan och väte, som med
atmosfäriskt syre bildat vatten.

Det är ju ganska tydligt, att cellulosan med sin
komplicerade kemiska byggnad vid humifiering ej
afgifver »fritt» kol utan att kolet alltjämt förblir
bundet med väte och syre i mer eller mindre
komplicerade organiska föreningar. Det skall i kapitlet
om stenkolen visas huru härvid af alifatiska
föreningar kunna uppstå aromatiska sådana, och då de
äldre brunkolen stå de yngre stenkolen så nära, att
någon skarp gräns ej kan angifvas, kan äfven
påstås att dylika öfvergångar till aromatiska
föreningar försiggått vid de äldre brunkolen.

Vi finna alltså, att brunkolen innehålla såväl
alifatiska som aromatiska föreningar, hvarvid de
senare hos yngre brunkol utgöra särskilda lager,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:40:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernkont/1910/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free