Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ovifakjärnet, ett naturligt kolstål, af Carl Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
Sorby i Sheffield, hvilken vi ha att tacka för såväl
den petrografiska, som för den metallografiska
mi-kroskopiens metoder, af hvilka den sistnämnda
kommit till erkännande först så mycket senare.
När kolhalten öfverskrider 0.9 % ha vi att göra
med ett hårdare stål innehållande fri cementit i
öfverskott (skioptikonbilder, visande Gysinge
elek-trostål med 1.5 % C, dels smidt, dels efter
återupp-hettning till hög temperatur; i senare fallet bildar
cementiten långsträckta, orienterade massor).
Efter denna korta orientering återgå vi till
Ovifakjärnet. Redan första förfärdigade preparat
visade mig att detsamma väsentligen består af
per-lit och fri cementit, alldeles som hårdt verktygsstål
(fig. l, förstör, l 200 ggr.; etsmedel: alkohol,
pikrin-syra); öfriga preparat bekräftade denna iakttagelse.
Vi kunna därför påstå, att Ovifakjärnet utgör ett
naturligt kolstål, såsom det redan blifvit angifvet i
öfverskriften, och tillägga, att denna iakttagelse
utvisar, att stål existerat långt före historiska tider.
Hvad angår kolhalten hos detta naturliga
kolstål, så måste den i enlighet med mikrostrukturen
ligga i närheten af 1.5 %. Detta öfverensstämmer
med de analyser, som utförts af G. Nauckhoff1) och
som gåfvo (medeltal af två bestämningar)
C-1.64 %.
Dock synes af senare analyser2) att kolhalten
är underkastad betydande växlingar, så att den
stundom kan uppgå till tackjärnets.
Fig. 2 (l 000 ggr.) utvisar mikrostrukturen hos
ett Riksmuseum tillhörigt stycke af ovifakjärn,
som enligt tillhörande etikett blifvit »omsmält hos
x) Gr. Nauckhoff, »Om förekomsten af gediget järn i en
ba-saltgång vid Ovifak i Grönland», Bih. t. K. Svenska Vet.-Akad.
Handl., Bd l, N:r 6, 1872.
2) Se den utförliga framställningen i C. Hintze, Handbuch
der Mineralogie I,- 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
