Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tekniska meddelanden - Om tillverkning af muffrör af gjutjärn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
går förlorad, när kärnan förlänger sig vid
gjut-ningen.
Gjutas rören med muffen upp, insattes i
cen-treringsringen en s. k. stamp-tallrik, som skall
hålla rörmodellen (fig. 7). Användes förslutning
med lucka centreras modellen af denna.
Rörmo-deJlen förses upptill med styrning och anslag för
muffmodellen, som med en svag konisk förlängning
åstadkommer det öfre kärnläget.
När man vid formning af rör med muffen
nedåt, underifrån infört muffmodellen, fästes denna
med kilar vid centreringsringen, hvarefter
rörmodellen nedsänkes och instampningen af sanden
börjar.
Formsanden skall utgöras af ny och begagnad
sand i lämplig blandning. Stampverktygen äro
antingen helt och hållet af askträ, af annat träslag
ined järnskoning eller helt af järn.
Järnstam-parne bestå af ett stycke Mannesmannsrör, vid
hvilket fastnitats en massiv järnsko. De med järn
skodda trästamparne blifva snart odugliga, hvarför
de båda andra slageri äro att föredraga.
Vid formningen fördelas arbetet mellan
in-stampare och sandpåfyllare. De förra röra sig
rundt formen under stampningen, för att denna
skall blifva likformig. Är den icke detta, uppstå
lösare partier, som förorsaka ansvällningar i röret.
Ojämn påfyllning af sand medför samma fel. Då
den flytande järnpelaren utöfvar större tryck å
formens nedre del än å den öfre, måste den förra
göras fastare. Detta regleras genom att ifylla
mindre sand i början för hvarje hvarf och sedan så
småningom öka sandmängden. Då formen är fylld,
lossas kilarne, som hålla centreringsringen,
muffmodellen får några slag, så att den släpper, och
rörmodellen upphissas.
Sedan formen blackats, kan torkningen börja.
För denna användes antingen kokseldning,
varmluft, masugns- eller generatorsgas. Där
brunkolsbriketter kunna erhållas, komma sådana till
användning, emedan de dels äro billiga, dels mycket
lätta att antända. Kokseldningen användes ännu
mycket för gröfre rör, men är den både dyrbarare
och äfven i öfrigt mera olämplig än andra sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
