Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenspektrografi. Fil. Dr Arne Westgren (inledningsföredrag)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
mycket skiljer sig från storhetsordningen av våglängden hos det ljus,
som skall analyseras. Natriumljus med en våglängd av 5 890 Ång-
strömsenheter (A. - 10~~8 cm) avböjes exempelvis 24° av ett gitter med
bredden l 430 Å. Ett gitter lämpat för röntgenljus måste alltså ha en
bredd av endast omkr. l Å., d. v. s. ett tiomilliontal ritsar på l mm.
Ett så tätt gitter kan naturligtvis ej med.konst framställas. Avståndet
mellan atomerna i fasta kroppar borde av allt att döma vara av samma
storhetsordning som den önskade gitterbredden.
Det var just denna sistnämnda tanke, som hos Laue födde den lyck-
liga ingivelsen att undersöka, huruvida ej naturliga kristaller med sin
förmodade regelbundna atomanordning skulle kunna tjäna som lämp-
liga gitter för röntgenljus. Ett dylikt gitter är visserligen tredimen-
sionalt, men interferensverkan mellan de från atomerna eller moleky-
lerna utgående röntgenvågorna måste dock vara likartad med den, som
äger rum i ett ytgitter.
Om ett smalt röntgenljusknippe passerar en kristallplatta, så borde
detta enligt Laues mening på grund av interferens uppdelas i ett flertal
strålknippen på regelbundet sätt grupperade omkring det ljus, som fort-
går i infallsriktningen: Uppfångar man dessa ljusknippen på en foto-
grafisk plåt uppställd vinkelrätt mot det oböjda ljusknippet, bör ett
system symmetriskt grupperade fläckar erhållas.
Laue utvecklade sin teori på våren 1912. Några få veckor därefter
prövades den experimentellt av W. Friedrich och P. Knipping i Munchen,
varvid dess riktighet till alla delar bekräftades.
Utseendet av ett dylikt s. k. Lauediagram är tydligen beroende av tre
faktorer, 1) röntgen ljusets natur, 2) kristallens natur och 3) kristallens
orientering. Sambandet mellan dessa faktorer har matematiskt utretts
av Laue. En matematisk analys av Lauediagrammen är emellertid rätt
invecklad, och några absoluta mått på atomavstånd, röntgenljusets våg-
längder o. d. hava endast i vissa fall kunnat erhållas. Metoden har
emellertid visat sig mycket användbar för kristallundersökningar, och
särskilt ha mineralogerna haft stor nytta av densamma för mineral-
klassificering.
Metoden har även kommit till användning för undersökning av me-
taller. I det stora hela ha dock inga resultat av metallografiskt in-
tresse vunnits på denna väg, om vi undantaga dem, som för några få
månader sedan meddelats i ett intressant arbete av tvenne japanska
forskare S. Nishikawa och G. Asahara.1) Genom att upptaga Laue-
diagram av kallvalsade plattor av aluminium, koppar, zink, silver och
tenn m. fl. metaller konstaterade de, att den mikrokristallina strukturen
l) Phys. ev. (II) 15, 38 (1920).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
