Svarta rosor. Dikter / 6 (1888) Author: Ernst Josephson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Små klara visor diktar du dertill, som tjusa mig, och snart till sång mig locka, naturligt födda som en fågeldrill. Du säger, att du lär dem af din docka — förlåt mig, men jag tror dig om jag vill! Du goda, smidiga och muntra elfva, dig följer sång och lek och glada skratt. Ja, du är hemmets rätta sol. Vi hvälfva oss omkring dig, — och går du blir det natt; ty föga tycka vi oss lysa sjelfva. Framför din bädd du dansar hvarje qväll spritt naken, hejsan, som en munter fluga. Din rena barnaskönhet gör oss säll, din kropp tycks bjuda: »rör mig ej, men buga!» vi klappa händerna och ropa hell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>