Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
och sämre — alldeles som de svarta voro i
jämförelse med mister Haggin, Derby och Bob.
Men jerry fortfor ej att titta på den annalkande
Arangi. Biddy hade, vis av föregående förluster,
satt sig ned ytterst på sanden med framfötterna i
vattnet och gav luft åt sin sorg. Att den gällde
honom visste Jerry, ty hennes veklagan sargade bittert
ehuru dunkelt hans känsliga, lidelsefulla hjärta. Vad
den varslade om visste han icke, utom att det var
olycka och katastrofer som stodo i sarnband med
honom. Då han såg tillbaka på henne, där hon satt
lurvig och sorgtyngd, såg han att Terrence strök
omkring henne helt deltagande. Även han var
lurvig som Michael och Patsy och Kathleen hade
varit; Jerry var den ende släthårige i familjen.
Och fastän Jerry ej visste det, vilket däremot Tom
Haggin gjorde, var Terrence en kunglig älskare och
en hängiven make. Från sin tidigaste barndom
mindes Jerry hur Terrence brukade springa tillsammans
med Biddy miltals utmed stranden eller genom
alléerna av kokospalmer, sida vid sida med henne,
båda storskrattande av idel förtjusning. Som de voro
de enda hundar Jerry kände till utom hans bröder
och syster och några främmande skogshundar som
förirrat sig dit, kunde han ej få annat i sitt huvud
än att detta var hundens vanliga sätt, att det alltid
var så mellan hane och hona, gifta och trogna. Men
Tom Haggin visste att det var ovanligt. »Fin
rasegenskap*, förklarade han om och om igen med
rösten varm och ögonen fuktiga av beundran. »Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
