Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
är en gentleman, den där Terrence, en verklig man
på fyra ben. Han om någon är minsann en
hundman, solid och stadig som benen han går på. Och
så mycket mera kraft det finns hos honom än hos
andra hundar! Hans blod kommer sannerligen att
hålla sig i tusen generationer... och hans klara
huvud sedan och hans vänliga och modiga hjärta!»
Terrence gav ej luft åt sin smärta, om han kände
någon sådan, men han gav uttryck åt sin oro för
Biddy genom att stryka omkring henne. Michael
lät emellertid smitta sig av exemplet och slog sig
ned bredvid modern och skällde ilsket ut över den
växande vattenspegeln, som han skulle ha skällt på
varje fara som smugit och prasslat i djungeln. Även
detta gjorde intryck på Jerry och stegrade hans säkra
förnimmelse att ett bistert öde — han visste ej vad
— svävade över honom.
Jerry visste ganska mycket men ändå mycket litet
för sina sex månader. Han visste, utan att tänka
över det och utan att veta att han visste det, varför
Biddy, som var lika klok som modig, ej handlade
efter de känslor hon så högljudt gav luft åt och ej
hoppade i vattnet och sam efter honom. Hon hade
beskyddat honom som en lejoninna, då den stora
puarktfn (vilket jämte grymtningar och långa tjut
utgjorde ljudet eller ordet för »svin» i Jerrys ordbok)
hade försökt äta upp honom där han stod trängd
in i ett hörn under det på höga stolpar vilande
plan-tagehuset. Som en lejoninna hade Biddy, då
kockpojken slagit honom med en käpp för att köra ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
