Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
honom ändå. De gjorde kål på honom. I fjorton
år stod han ut. Det var hans kockpojke. Han högg
yxan i honom före frukosten. Och jag minns så
väl vår andra expedition in i skogarna för att söka
reda på vad som fanns kvar efter honom.»
»Jag såg hans huvud sedan ni hade lämnat det
till regeringsombudet i Tulagi», inföll van Horn.
»Och hans lugna, fredliga ansikte, alldeles som
det såg ut i vardagslag, nästan med samma gamla
leende som jag hade sett tusen gånger. Det torkade
fast på hans mun i röken från elden. Men de
knäppte honom i alla fall, om det också tog fjorton
år. Många ge sig av till Malaita utan att det
händer något, men det är med dem som med krukan,
de gå så länge till brunnen att de spricka till sist.»
»Men jag vet hur jag skall ta dem», envisades
kaptenen. »Då det artar sig till dåligt väder, går
jag direkt till dem och talar om det för dem. Det
kunna de aldrig förstå. De tro att jag är en
allvetande trollkarl.»
Tom Haggin sträckte ut handen till ett hastigt
farväl och aktade sig beslutsamt för att se på Jerry,
som den andre stod och höll på armen.
»Håll ögonen på mina returpoikar», förmanade han,
då han lämnade fartyget, »tills ni har sett den allra
siste gå i land. De ha ingen anledning att tycka
om Jerry eller hans släkte, och det vore avsky värdt
om han råkade illa ut för negrerna. Och i nattens
mörker är det lätt gjort att slänga honom överbord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
