Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Han dunsade ned på sin stubbsvans, lyfte sin
gulbruna nos rätt i vädret och uppgav ett långt
valptjut av skräck och sorg.
»Det är ingen fara, Jerry, min gosse, morska upp
dig och var en man», sade van Horn lugnande.
Men Jerry ville ej lugna sig. Detta var
visserligen en vithyad gud, men det var inte hans gud.
Mister Haggin var hans gud och det en överlägsen
gud ändå. Det förstod till och med han, fastän han
inte kunde tänka. Hans mister Haggin var klädd i
långbyxor och skor. Den här guden på däcket
bredvid honom var mera lik en svarting. Han var
icke allenast icke klädd i byxor och var barfotad
och barbent, utan han bar också, precis som en
neger, ett brokigt skynke om livet, som en kolt, och
den räckte nästan ner till hans solbrända knän.
Kapten van Horn var en vacker karl och en
imponerande man, men det visste inte Jerry. Han om
någon såg minsann ut som en holländare som
stigit ut ur en av Rembrandts tavlor, fastän han var
född i Newyork liksom hans knickerbocker-förfäder
före honom ända tillbaka till den tiden då Newyork
inte var Newyork utan New-Amsterdam. Hans dräkt
kompletterades av en vanlig filthatt, helt och hållet
å la Rembrandt, som satt uppflugen på halva
huvudet och ett långt stycke över ena örat; en billig
vit bom ullströja betäckte hans överkropp, och från
ett bälte omkring livet dinglade en tobakspung, en
slidkniv, fyllda patronhylsor och en stor
självladdan-de pistol i skinnfodral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
