Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seglet som om det ämnade falla över honom och
krossa honom.
Det var Jerrys allra första bekantskap med segel.
Han kände ej till de vidundren, ännu mindre deras
manövrer, men han hade ännu kvar från den spädaste
barndomens dagar ett livligt minne av höken som
midt på gården slagit ner på honom från himlen.
Under detta hot att bli krossad till ett intet hukade
han sig ned på däcket. Utanför honom, skjutande
ner på honom som en blixt från molnen, kom en
vingad hök ofantligt mycket större än den han gjort
bekantskap med. Men i hans nedhukning låg alls
intet bemödande att söka skydd. Den var tvärtom
en koncentrering, ett samlande av hela hans
spänstighet för att han skulle kunna ta ett luftsprång och
möta denna vidunderliga, hotande tingest på halva
vägen.
Men allt gick så blixtsnabbt, att Jerrys höjdsprång
ej ledde till det allra minsta resultat, och med ett
nytt skrammel mot travaren gled storseglet fram över
honom och gick över stag.
Ingenting av detta hade undgått van Horn. Han
hade förr sett unga hundar bli vettskrämda av segel
som förmörkade himlen och hotade att ramla ner.
Detta var den första hund han hade sett visa tänderna
och gå oförfärat till angrepp mot det stora okända.
I ett anfall av beundran ryckte van Horn upp Jerry
från däcket och tog honom i sina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
