Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5S
Och kapten van Horn, som förstod detta, sträckte
plötsligt ut sin flata hand och gjorde det fredstecken
som är lika gammalt som människohanden.
Samtidigt ropade han det enda ordet: »Jerry! - Det uttryckte
på en gång förebråelse, befallning och kärleksfull
omsorg.
Jerry visste det och blev sig själv igen. Han blev
genast ångerfull och vekt ödmjuk, lade tillbaka öronen
med bön om förlåtelse och försäkran om varm
tillgivenhet. Från att ha varit en grinande hotfull hund
med rest ragg i full fart med att angripa
förvandlades han till någonting silkeslent och mjukt som sprang
fram till den öppna handen och kysste den med en
tunga som liknade ett rosenrödt blankt smycke
mellan de vitblixtrande tänderna. Och i nästa ögonblick
var han i kaptenens armar, kind mot kind, och
tungan slickade och slickade med all den vältalighet en
stum varelse kan åstadkomma. Det var en riktig
kärleksfest, lika njutningsfull för den ene som för
den andre.
»Goddam!» svor kapten van Horn. »Du är bara
ett knippe överkänsliga nerver med ett guldhjärta i
midten och en gyllene päls svept omkring
alltsammans. Goddam, Jerry, du är guldet, rena guldet,
invändigt och utvändigt, och aldrig har det funnits
en sådan hund som du — du är ett guldhjärta, du
min guldhund, och var snäll mot mig och tyck om
mig, som jag alltid skall vara snäll mot dig och tycka
om dig nu och i alla tider!»
Och kapten van Horn, som förde kommandot på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
