Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
icke av att kaptenen, som flämtade efter luft och hade
fått sitt höftstycke och sin tröja genomvåta av svett,
steg upp, tog filt och kudde under armen och gick
upp på däck.
Jerry vaknade först då en stor tre tums
kaker-lacka snuddade vid det känsliga och hårlösa skinnet
mellan hans tår. Han vaknade, sparkade med den
förfördelade foten och tittade på kakerlackan som
ej kilade bort, utan gick helt värdigt sin väg. Han
såg henne sluta sig till andra kakerlackor som mar-
scherade på golvet. Aldrig hade han sett så många
samlade på en gång, och aldrig hade han sett så
stora. Alla hade samma storlek, och de funnos
överallt. Långa rader av dem myllrade ut ur springor
på väggen och kröpo ner för att sluta sig till sina
kamrater på golvet.
Det var oanständigt — åtminstone tyckte Jerry att
det var alldeles outhärdligt. Mister Haggin, Derby
och Bob hade aldrig tolererat kakerlackor, och deras
regler voro hans regel. Kakerlackan var den eviga
fienden i tropikerna. Han kastade sig över den
närmaste och försökte krossa henne mot golvet under
sina tassar. Men då gjorde hon något som han
aldrig hade sett kakerlackor göra. Hon höjde sig i
luften på starka vingar som en fågel. Och liksom
på en signal spände hela svärmen av kakerlackor ut
vingarna till flykt och fyllde rummet med sitt
fladder och sina cirklar.
Han angrep den bevingade skaran, hoppade upp
i luften, snappade efter den flygande ohyran och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
