Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
han blev varin om hjärtat i det säkra medvetandet
att Jerry viftade på svansen.
Många av de förskrämda returnegrerna hade
samlats på däck, och deras gnällande, klagande röster
läto som det sömniga pipet från ett fågelbo.
Borck-man kom och ställde sig bredvid van Horn, och
bägge männen, i den yttersta spänning av oro,
ansträngde sig att genomborra det omgivande mörkret
med sina ögon, medan de spetsade öronen efter
något nytt budskap från havets och luftens element.
»Var är regnet?» frågade Borckman fnurrigt. -
Alltid blåsten först, se’n kommer regnet och tuktar
blåsten. Det är inget regn.»
Van Horn fortfor att stirra och lyssna och
svarade icke.
De bägge männens oro uppfattades av Jerry, som
också var i spänning. Han tryckte en kall nos mot
kaptenens ben, och hans tungas rosenröda kyss
smakade saltvatten.
Kaptenen böjde sig plötsligt ner, rullade hastigt in
jerry i filten och lade ner honom i tomrummet
mellan två säckar jams som voro fastsurrade på däck
akter om mesanmasten. Vid närmare eftertanke gjorde
han fast filten med en tross, så att Jerry var liksom
inknuten i en säck.
Knappast var detta gjort förr än mesanseglet gick
över och vinden dånande fyllde förseglen, medan
storseglet, då van Horn firade ut skotet, även gick
över och hamnade på andra sidan med ett ryck som
satte fartyget i skakning och kom det att våldsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
