Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ge hals ger jag fem famnar kalikå och två
tobaks-flätor.»
Om en halvtimme utlovade han >tvä tiofamnar
kalikå och tio tobaksflätor» till den som först hörde
»lilla hunden ge hals.» — —
Jerry var illa däran. Ovan att simma, storknande
av saltvattnet som sköljde in i hans gapande mun,
höll han på att styvna till, då han råkade få se en
glimt från kaptenens ficklampa. Men han satte den
cj i förbindelse med kaptenen och fäste sig därför ej
mera vid den än vid de första stjärnorna som
visade sig på himlen. Det föll honom aldrig in att
det kunde vara en stjärna ej heller att det inte
kunde vara en stjärna. Han fortfor att gnälla och
stork-na av mera saltvatten. Men då han slutligen hörde
kaptenens röst, blev han genast alldeles vild. Han
försökte räta upp sig och lägga sina framtassar på
kaptenens bröst, liksom han skulle lagt sina
framtassar på kaptenens ben, om han varit nära. Resultatet
blev bedrövligt. Han förlorade sitt horisontala läge,
sjönk och kom upp igen med ett nytt krampaktigt
kvävningsanfall.
Det räckte en kort stund, varunder kvävningen
hindrade honom från att besvara kaptenens rop, som
fortfarande trängde fram till honom. Men då han
inte kunde svara, uppgav han ett gladt skall. Kaptenen
skulle komma och dra upp honom ur det fientliga
vattnet som gjorde honom blind och hindrade
honom att andas. Kaptenen var alldeles säkert en gud,
hans gud, med en guds makt att rädda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
