Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
förstod mycket väl att det fanns två slags brutalitet.
Först och främst kärlekens vänliga brutalitet, som
då kaptenen högg honom i nackskinnet, skakade
honom tills hans tänder skallrade och slängde bort
honom med en omisskännlig uppmaning att komma
tillbaka och bli skakad igen. En sådan brutalitet var
ett himmelrike för Jerry. Den utgjorde ju förtrolig
beröring med en älskad gud, som tog sig för att
på detta sätt ge uttryck åt en ömsesidig kärlek.
Men Borckmans brutalitet var något helt annat.
Det var det andra slaget brutalitet, vari det ej fanns
någon varm tillgivenhet, någon kärlekens hjärtlighet.
Jerry förstod icke riktigt, men han hade en känsla
av skillnaden och ogillade det orättvisa och
oridderliga, fastän han ej gav uttryck däråt i handling.
Så stod han, efter att ha återfått jämvikten, och
betraktade lugnt, med en fåfäng ansträngning att förstå,
styrmannen med en buteljbotten lyft i vädret och
mynningen melian läpparna, medan hans strupe
åstadkom klunkande rörelser och ljud. Och han fortfor
att lugnt betrakta styrmannen, då denne gick akterut
och hotade att piska »både lagen och profeterna» ur
den svarte rorgängaren, vars leende tänder voro lika
ödmjukt fromma och blidkande som Jerrys hade
varit, då han framställde sin bön.
Jerry övergav denna gud som en icke omtyckt
och icke förstådd gud och sprang bedrövad tillbaka
till kajuttrappan och stack ut huvudet över
öppningen åt det håll där han sett kaptenen försvinna. Han
bestormades av en marterande längtan att komma till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
