Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
oredigt kaos av dynamitstänger, askar med
knallhattar, tändrör, blysänken, verktyg av järn och flera
askar med patroner till gevär och revolvrar. Han
sorterade och ordnade lådans olikartade innehåll och
satte fast knappen igen med en mejsel och en längre
skruv.
Under tiden hade Jerry ett nytt äventyr och det
just icke av de behagligaste. Medan han väntade
på kaptenens återkomst, råkade han få se den vilda
hunden helt trotsigt ligga på däck tio tolv fot från
gömstället mellan lådorna. Jerry hukade
ögonblickligen ned sig och började rycka fram emot honom.
Framgången föreföll säker, ty vildhunden låg med
slutna ögon och tycktes sova.
I detta ögonblick kom styrmannen klivande över
däcket från fören med kursen riktad mot den
mellan jamssäckarna förvarade buteljen och ropade »Jerry»
med ovanligt hes röst. Jerry lade ned sina
trekantiga öron och viftade med svansen till tecken att
han hört, men visade sin avsikt att fortsätta
fram-ryckningen mot fienden. Vid ljudet av styrmannens
röst såg vildhunden hastigt upp, sneglade åt Jerrys
håll och rusade in i sin håla, där han
ögonblickligen vände sig om, stack ut huvudet, visade tänderna
och morrade i triumferande trots.
Avspärrad från sitt byte genom styrmannens hän
synslöshet sprang Jerry tillbaka till kajuttrappan för
att vänta på kaptenen. Men Borckman, vars hjärna
var som en myllrande myrstack tack vare de många
snapsarna, hakade sig fast vid en enda meningslös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
