Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
tanke, som druckna personer ofta göra. Två gånger
ropade han Jerry till sig igen, och två gånger
uttryckte Jerry sin obenägenhet med inställsamt
nedlagda öron och viftande svans. Sedan sträckte han
sig ut över trappöppningen och tittade inåt hytten
efter kaptenen.
Borckman kom ihåg sin första idé och fortsatte
sin väg till buteljen, som han länge höll för
munnen. Men även den andra idén fanns kvar i hans
huvud, hur meningslös den än var, och sedan han
vacklat av och an och mumlat för sig själv en stund,
som om han studerat den friska brisen som fyllde
Arangis segel och kom däcket att luta, gjorde han
ett enfaldigt försök att inbilla rorgängaren att hans
rusomtöcknade ögon voro vaksamma som en örns
och styrde sedan kurs midskepps åt Jerry till.
Det första som underrättade Jerry om Borckmans
ankomst var ett brutalt och smärtsamt grabbtag i
hans sida och ljumske, som kom honom att tjuta av
smärta och virvla rundt. Sedan högg han tag i
Jerrys kinder, som han hade sett kaptenen göra, och
riste honom så att tänderna skallrade, men det var
något helt annat än kaptenens vänskapliga lek. Hans
huvud och kropp skakades, hans tänder skallrade och
med den brutalaste våldsamhet slängdes han ett stycke
ut på det hala, sluttande däcket.
Jerry var en gentleman. Mot likar och
överordnade var han ytterst ridderlig. Ja, till och med mot
en underordnad som vildhunden höll han ej
medvetet på sitt övertag i allt för hög grad – och al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
