Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
sinnigt, lutade sig ner och gav Jerry ett fruktansvärdl
slag på huvudet och halsen. Jerry fick slaget midt
i ett luftsprång och virvlade åt sidan innan han slog
ryggen i däcket. Så fort han kunde komma på
fötter igen, förnyade han anfallet, men hejdades av
kaptenens rop:
»Jerry! Sluta nu! Kom hit!»
Han lydde, men endast med en oerhörd
ansträngning, och han reste borst och visade tänderna då
han gick förbi styrmannen. För första gången trängde
ett klagande ljud ur hans strupe, men det var
ingen jämmer av fruktan eller smärta, utan av vrede
och ett begär att fortsätta striden, som han nu måste
försöka tygla på kaptenens befallning.
Kaptenen steg ut på däck, tog upp honom,
klappade honom och lugnade honom, allt under det
han sade styrmannen sitt hjärtas tankar.
»Ni borde skämmas, Borckman. För det här skulle
ni egentligen skjutas ned eller mista skallen. En
valp, en liten knappast avvand valp. Det kliar i mig
att få ge er kvitto för det här. Tänka sig —! En
liten valp, en liten stackare till valp! Det gläder
mig att ni fått edra händer klösta. Det är rätt åt
er. Hoppas ni får blodförgiftning i dem. För
resten är ni drucken. Gå ner och lägg er, och
understå er inte komma upp på däck förr än ni är
nykter. Förstår ni?»
Och Jerry, som anträdde den långa resan
tvärsöver livet och historien om alla de liv som skapat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
