Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
med två utbredda armar som slöto sig omkring
honom.
Klockan fyra kastade van Horn en blick på
eftermiddagssolen, mätte Arangis fart med tanke på att
Su’u var så nära och gick sedan ner och väckte
styrmannen. Tills båda kommo tillbaka, var Jerry
ensam herre på däcket. Om icke de vita gudarna
varit där nere och kunnat komma upp vilket
ögonblick som helst, skulle Jerry ej länge ha varit herre
på däcket, ty med varje mil som avståndet
minskades mellan returnegrerna och Malaita steg deras
tillförsikt, och nu då de väntade att snart bli fria och
oberoende som förr, betraktade Lerumie, han som
de andra, Jerry med starka aptitförnimmelser och
läppar som dreglade av matlust och hämndbegär.
Arangi närmade sig hastigt land tack vare den
friska brisen. Jerry tittade mellan taggtrådarna och
vädrade, medan kaptenen bredvid honom gav order
till styrmannen och rorgängaren. Staplarna av
krä-marlådor befriades nu från repen varmed de voro
fastsurrade, och negrerna började öppna och slå igen
dem. Vad som särskilt beredde dem nöje var
ringklockan, varmed varje låda var försedd och som
ringde så snart ett lock lyftes upp. De hade roligt
som barn åt en leksak, och de kommo oupphörligt
tillbaka för att öppna sin låda och låta klockan
ringa.
Femton av negrerna skulle landsättas i Su’u, och
med vilda åtbörder och skrik började de känna igen
och utpeka de oändligt små landkänningarna av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
