Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
direkt på målet. Han trodde emellertid ej att han
skulle behöva använda det och hade det endast till
hands som en försiktighetsåtgärd.
Fem minuter gingo, och det var dödstyst på
stranden. Jerry nosade på kaptenens bara ben liksom för
att försäkra honom att han var honom nära, vad som
än hotade dem från den fiendtliga tystnaden i land,
ställde sig sedan med framtassarna på båtkanten och
fortfor att vädra ivrigt och hörbart, resa nackhåret
och morra dämpat.
»De äro där, all right», anförtrodde kaptenen
honom, och med en leende sidoblick, en viftning på
svansen och nedlagda öron vände Jerry åter sin nos
mot stranden och fortfor att tolka djungelns rapport
som fördes till honom av den kvava och nästan
stillastående luftens lätta fläktar.
»Hej!» ropade van Horn plötsligt. »Hej, stick
fram huvudet du, min gosse lilla!»
Och som genom ett trolleri vaknade den skenbart
utdöda stranden till liv. I en blink visade sig
hundra resliga vildar. De bröto fram överallt ur
grönskan. Alla voro beväpnade, några med
Snider-ge-vär och gamla ryttarpistoler, andra med pil och båge,
långa kastspjut, stridsklubbor och långskaftade
toma-hawker. Som en blixt sprang en av dem ut i
solskenet till det öppna ställe där vägen och vattnet
möttes. Utom bjäfset var han naken som Adam
före syndafallet. En enda fjäder reste sig från hans
ulliga, blanka svarta hår. En polerad nål av vitt
snäckpetrifikat med vassa spetsar var stucken genom
8. Jerry.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
