Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
De måste föra mig till sjukhuset i ambulansvagn.
Jag blev allt sämre och sämre. Doktorerna sade mig
att det enda jag hade att göra var att ge mig
tjll-baka dit där jag hade fått febern. Om jag gjorde
det, kunde jag få leva länge. Om jag stannade i
Sydney, var det snart slut. De skickade mig ombord
i en annan ambulansvagn. Och det var allt vad jag
såg av Australien under min permission. Jag vill
inte stanna kvar på Salomonöarna. De ä’ ett riktigt
helvete. Men jag måste — eller också krevera.»
Han skakade ut ungefär trettio gram kinin i ett
cigarrettpapper, tittade buttert på dem ett ögonblick
och sväljde dem sedan i ett tag. Det påminde van
Horn om vad han hade att göra; och han sträckte
ut handen efter flaskan och tog sig en lika stor
dosis.
»Bäst är att sätta upp ett skyddstäcke», sade han.
Borckman skickade flera av besättningen att spänna
upp en tunn pressenning som en skärm längs den
sida av Arangi som var vänd åt stranden. Det var
ett försiktighetsmått mot kulor som kunde komma
från mangroverna, till vilka det endast var hundra fot.
Van Horn skickade ner Tambi för att han skulle
bära upp fonografen och spela upp de tio tolv
gnisslande och rossliga melodier som redan avhasplats
tusen gånger. Under musiken kom van Horn ihåg
flickan och lät hämta upp henne från det mörka
förrådsrummet för att hon skulle få höra på den.
Hon såg slött på den store vite husbonden med
ögonen uppspärrade av rädsla, och hennes kropp upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
