Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
hörde ej att darra förr än en lång stund efter att
han lagt ned henne. Fonografen frågade hon ej
efter. Hon var endast rädd — rädd för denne
förfärlige vite man som alldeles säkert skulle komma
att äta upp henne.
Jerry släppte ett ögonblick kaptenens smekande
hand för att gå och lukta på henne. Det var hans
skylighet. Han kände genast igen henne. Vad
som än hände, om månader eller år gingo, skulle
han alltid känna igen henne. Han återvände till
kaptenens lediga hand som åter började smeka
honom. Med den andra höll han cigarren som han
rökte.
Den våta, kvalmiga hettan blev allt mera
tryckande. Luften stank av den fuktiga gödsellukten från
mangrovekärren. Den gnisslande musiken väckte
Borckmans minnen från hamnar och andra ställen i
gamla världen, och han låg framstupa på det heta
däcket och trummade takten med sina bara tår,
medan han mumlade fram en ändlös monolog av
svordomar. Men van Horn med den flämtande Jerry
under sin hand fortfor helt lugnt och filosofiskt att
röka och tände en ny cigarr, då den första blev
slut.
Han ryckte hastigt till vid det svaga plasket av
åror, som han hörde först av alla ombord. Det var
Jerrys dova morrning och resta nackhår som väckt
van Horns uppmärksamhet. Han tog upp
dynamit-röret ur vecket på sitt ländstycke och tittade på
cigarren för att övertyga sig om att den brann, reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
