Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
på bottnen och rodde; Ishikola, den gamle
hövdingen som satt nedhukad midskepps och ej rodde,
med en otänd, tom, kortskaftad lerpipa upp- och
nedvänd mellan sina tandlösa käkar; och i aktern,
som styrman, sprätten, idel svart nakenhet och vita
prydnader, frånsett grissvansen i det ena örat och
den purpurröda alteablomman som ännu flammade
över det andra.
Man hade hört talas om att det ej behövts tio
svarta för att äntra en negerfraktare med befäl av
endast två vita män, och van Horns hand grep om
kolven på pistolen, men han drog ej ut den ur
hölst-ret, och han förde med vänstra handen cigarren till
munnen och drog kraftig eld i den.
»Hallå, Ishikola, ditt förbannade gamla skadedjur»,
lydde van Horns hälsning på den gamle hövdingen,
då sprätten med en skrapning av styråran mot
kanotens sida och ett stycke under dess botten la^ie
sin båt långsides med Arangi så att de båda
farkosternas sidor berörde varandra.
Ishikola smålog upp i lyktskenet. Han smålog
med sitt högra öga, som var det enda han hade kvar,
ty det vänstra hade fallit offer för en pil i en
djungelstrid under ungdomens dagar.
»Längesedan ert öga såg mig», svarade han.
Van Horn gycklade med honom på ett språk som
han förstod om de sista hustrur han ökat till sitt
harem med och hur många svin han betalat för
dem.
»Ja», sade han till sist, »ni vara alldeles för rik.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
