Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Den gamle kustbohövdingen rullade med ögonen
och blinkade med spelad dumhet och oskuld.
»Jag sannerligen vara mycket ond på er», fortfor
van Horn. »Ishikola, ni mycket elak människa. Vräk
honom överbord.»
Den gamle linkade över däcket med större fart än
han utvecklat då han kom ombord, klev över
taggtråden utan hjälp och släppte sig utan hjälp ner i
kanoten och tog knipslugt fotstöd med sitt oskadade
ben. Han plirade upp för att be om förlåtelse och
bedyra sin oskuld. Van Horn vände bort huvudet
för att dölja sitt leende, men skrattade sedan
oförställt då den gamle skälmen visade sin tomma pipa
och sade i lismande ton:
»Ni kanske ge mig litet tobak?»
Medan Borckman gick efter tobaken, höll van Horn
ett tal till Ishikola om den heliga plikten att tala
sanning och hålla sina löften. Sedan lutade han sig ut
över taggtråden och räckte ner fem tobaksflätor.
»Sannerligen», hotade han, »jag en dag göra slut
på er, Ishikola. Ni ingen god vän vid saltvatten. Ni
stort dumhuvud i buskskogen.»
Då Ishikola försökte protestera, avspisade han
honom med ett snäsigt: »Sannerligen, ni prata alldeles
för mycket dumheter med mig.»
Kanoten låg ännu kvar. Sprättens fot försökte
förstulet treva på Snidergevärens kolvar under löven,
och Ishikola ville ogärna ge sig av.
»Washee-washee!» ropade van Horn plötsligt i
befallande ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
