Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Då spänningen var över och Arangi klarat
sig, vände sig Tambi, som stod vid ratten, till van
Horn och sade: »Min fars broder komma för
länge sedan som matros till den här trakten. Min
fars broder vara på stor skonare. På denna plats
Su’u allt förbi. Su’u-folket äta upp min fars
broder helt och hållet.»
Van Horn kom ihåg »Fair Hathaway» som för
femton år sedan hade blivit plundrad och bränd av
Su’u-folket, sedan hela besättningen blivit dödad.
Salomonöarnas befolkning var verkligen ännu vildar
i början av nittonhundratalet, och den stora ön
Ma-laita var i sanning den vildaste av alla
Salomon-öarna.
Han lät tankfullt sin blick vandra uppför öns
sluttningar till sjömärket Koloratberget, som var klädt
med gröna skogar ända upp till sin molnkransade
topp fyra tusen fot uppe i luften. Smala rökpelare
höjde sig från sluttningarna och de lägre topparna,
och allt flera började visa sig.
»Sannerligen», fnittrade Tambi, »många bakom
buskar ha ögon på er.»
Van Horn smålog till tecken att han förstått. Han
visste, tack vare den gamla metoden att telegrafera
genom röksignaler, att det gått bud från by till by
och från stam till stam, att en arbetarerekrytör var
på väg utmed kusten.
För en frisk sidevind som blåst upp i
soluppgången flög Arangi hela förmiddagen norrut, och
kursen tillkännagavs alltjämt av allt flera röktungor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
