Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
gel och mesan och kastade ankar på femtio fots
vatten, som var så klart att man kunde se vartenda
större, refflat musselskal på korallbottnen. Valbåten
behövde ej användas för landsättningen av
Langa-Langas returarbetare. Hundratals kanoter lågo längs
bägge sidorna av Arangi, och varje svarting med
låda och klocka hälsades med rop från släktingar
och vänner på stranden.
Under så livlig stämning tillät van Horn ingen
att komma ombord. Melanesier äro, i olikhet mot
boskap, lika benägna att rusa till angrepp som på
flykt. Två man av besättningen stodo bredvid
gevären på skejlejtet. Borckman och halva besättningen
skötte arbetet ombord. Med Jerry bredvid sig och
noga tillseende att ingen kunde anfalla honom
bakifrån, övervakade van Horn Langa-Langa-männens
landsättning och höli ett vaksamt öga på den andra
halva besättningen, som vaktade den
taggtrådsskyd-dade relingen. Och varje Somo-neger satt på sin
låda för att hindra den från att bli vräkt ner i de
väntande kanoterna av någon Langa-Langa-man.
Inom en halvtimme var den larmande skaran på
väg till stranden. Endast några få kanoter lågo kvar,
och från en av dessa vinkade van Horn till
Nau-hau, den störste hövdingen inom Langa-Langas stam,
att komma ombord. I olikhet med de flesta stora
hövdingar var Nau-hau ung och, olik de flesta
melanesier, vacker, till och med skön.
»Hell, konung av Babylon», hälsade van Horn
honom, ty han kallade honom så på grund av in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
