Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
återtog upprätt ställning och Jerry kastade sig över
hans ben, riktade han med hela sin kraft en spark
mot hunden, och den träffade Jerry midt under
buken och slungade honom i vädret.
I nästa sekund eller bråkdel av en sekund, medan
Jerry flög genom luften över relingens taggtråd och
överbord och bössor räcktes upp från kanoterna,
fy-rade Tambi av sitt nästa skott. Och innan den fot,
varmed Lerumie sparkat, ännu fått fäste på däcket,
fastän han på samma gång böjde sig för att ta upp
tomahawken, fick han kulan midt i hjärtat och
dignade ned i dödens armar, lika stilla som Borckman.
Innan Jerry nådde vattnet, var det förbi med
glädjen över Tambis underbart lyckade skott, ty i det
samma som han fyrade av det framgångsrika skottet
rände en tomahawk in i hans nacke nedanför
hjärnan och förmörkade för alltid för honom den ljusa
synen av den havssköljda, solsvedda, tropiska världen.
Lika fort expedierades hela den återstående
besättningen — allt försiggick på en gång — och däcket
blev en slaktarbod.
Vid smällen av gevär och larmet av dödstumultet
dök Jerrys huvud upp ur vattnet. En karlhand
räcktes ut över en kanotreling och lyfte honom i
nackskinnet, och fastän han morrade och försökte bita
sin räddare, var han mindre ursinnig än han var
vildt orolig för kaptenen. Han visste, utan att forma
ut det till tanke, att Arangi hade äntrats av den
dunkelt anade yttersta ödeläggande makt, som allt liv
instinktlikt fruktar och som endast människan känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
