Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Mot slutet hade korgen ständigt varit i närheten
av hans hand, och så dök han ner däri för sista
gången. Det var i det ögonblick, då kvinnans yxa
hade fällt Borckman på däck och Tambi lossade det
första skottet mot henne med sin Lee-Enfield-bössa.
Och Bashtis vissnade gamla hand, vars översida hade
ett nät av stora uppstående ådror varifrån allt hull
förtärts av ålder, drog upp en stor pistol av så
gammaldags modell att ett av Cromwells rundhuvuden
kunde ha burit den eller att den mycket väl kunde
ha kommit över med Quiros eller La Perouse. Det
var en flintlåspistol, lång som en mans underarm,
och den hade laddats samma eftermiddag av ingen
mindre person än Bashti själv.
Bashti hade varit snabb, och van Horn var nästan
lika snabb, men icke tillräckligt. Just som hans hand
flög ner till den moderna självladdande revolvern,
som uttagen ur sitt fodral låg lös i hans knä, brann
den sekelgamla pistolen av. Den var laddad med
två metallcylindrar och en rund kula och verkade
som en kortpipig hagelbössa. Och van Horn såg
dödens blixt och mörker, och hans »Goddam» dog
bort outtalat från hans läppar, och hans fingrar, som
halvt lyft upp revolvern, tappade den på golvet.
Men det gamla vapnet, som var för starkt laddat
med svart krut, hade också en annan verkan. Det
sprang sönder i Bashtis hand. Medan Aora med
en kniv, som tycktes ha kommit från något mystiskt
håll, grep sig an med att skära huvudet av den vita
mastern, tittade Bashti ironiskt på sitt högra pek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
