Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
»Bättre du äta han busklands hund», tillrådde han
och pekade på den vilda hunden.
Agno skakade på huvudet. »Han busklands hund
icke god kai-kai.»
»Han busklands hund icke för micket god», ansåg
Bashti. »Busklands hund för micket rädd. Många
busklandhund för micket rädd. Vit masters hund
icke rädd. Buskhund icke slåss. Vit masters hund
slåss som helvetet. Buskhund springa som helvetet.
Här du kunna se.»
Bashti gick fram till Jerry och skar av repen,
varmed hans ben voro bundna. Och Jerry stod på
sina fötter i en blink och hade för en gångs skull
alldeles för brådtom för att visa sin tacksamhet. Han
rusade efter vildhunden, hann snart upp honom och
vräkte omkull honom om och omigen i ett moln av
damm. Vildhunden försökte alltjämt komma undan,
men Jerry motade honom, slog omkull honom och
bet honom, medan Bashti klappade händerna och
ropade på sina förnämsta män att de skulle komma
och se på.
Jerry hade nu blivit en rasande liten dämon.
Hetsad av alla sina oförrätter, från den blodiga dagen
på Arangi och förlusten av kaptenen ner till denna
sista historia med de bundna benen, hämnades han
på vildhunden för allting. Vildhundens ägare, en
returneger, begick det missgreppet att försöka sparka
bort Jerry. Jerry var över honom i en blink,
sargade hans vader med sina tänder men råkade, tack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
