Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
vare angreppets våldsamhet, in mellan den svartes
ben och slog omkull honom.
»Vad nu?» skrek Bashti ursinnigt till syndaren,
som låg förskrämd där han hade fallit, rädd för de
nästa ord som skulle gå över hövdingens läppar.
Men Bashti vek sig redan dubbel av skratt, då han
såg vildhunden springa som för livet nedåt vägen
med Jerry hundra fot bakom i ett moln av damm.
Då de försvunno, utvecklade Bashti sin idé. Om
människor planterade bananträd, sade han, var det
bananer man fick. Om de planterade jams,
skördade de jams, icke spansk potatis eller pisang, utan
jams, ingenting annat än jams. Likaså med hundar.
Efter alla svarta mäns hundar voro fega, skulle
avkomman av alla svarta mäns hundar bli feg. Vita
mäns hundar voro modiga till att slåss. Då man
lade på dem, blev avkomman modiga slagskämpar.
Här var nu en vit mans hund i deras ägo. Höjden
av dårskap skulle vara att äta upp den och för alltid
förstöra det mod som bodde inom den. Det
klokaste var att betrakta den som ett avelsdjur och hålla
den vid liv, så att dess mod skulle leva upp igen
hos kommande släktled av Somohundar och breda
ut sig tills alla Somohundar voro starka och modiga.
Bashti befallde sin förste djävulsdoktor att ta hand
om Jerry och se väl efter honom. Vidare sände han
bud till hela stammen att Jerry var tabu. Ingen man,
kvinna eller barn fick kasta spjut eller sten på
honom, slå honom med käpp eller tomahawk och skada
honom på något sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
