Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
och studerade prästvetenskapen under herrn i huset,
utgjorde hushållet och skötte om Jerry. Han fick
den utvaldaste föda. Sedan Agno hade ätit det bästa
av grisen, fick Jerry det näst bästa. Till och med
de båda lärjungarna och den flugsmällande flickan
fingo äta efter honom och lämnade kvarlevorna åt
de gamla käringarna. Och i olikhet med de flesta
negerhundar som stulo sig till skydd mot regnet
under utskjutande takskägg, fick Jerry en torr plats
under tak, där skallar av bushmän och glömda
san-delträhandlare hängde ner från taket midt i en röra
av torkade hajinälvor, krokodilhuvuden och skelett av
Salomonråttor som voro två tredjedels yard långa
från nosen till svanstippen.
Eftersom Jerry hade fullständig frihet, stal han sig
många gånger tvärs över byn till Lumais hus. Men
aldrig träffade han Lamai, vilken utom kaptenen var
den enda människa han träffat på som väckt någon
varmare känsla i hans hjärta. Jerry visade sig aldrig,
men från det täta ormbunksnåret vid bäcken iakttog
han huset och igenkände dess invånare på lukten.
Han fick aldrig väderkorn på Lamai, och efter en
tid slutade han med sina fåfänga besök och fann
sig i djävulsdoktorns hus som sitt hem och
djävuls-doktorn som sin husbonde.
Men han hyste ingen kärlek för denne husbonde.
Agno, som hade styrt sitt hemlighetsfulla hus så länge
med fruktan, visste ej vad kärlek ville säga. Det fanns
varken ömsinthet eller glädtighet hos honom. Han
hade intet sinne för humor och var lika kyligt grym
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
