Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
slog till och krossade medan hon surrade i luften?
Liknade det myggans mörker — myggan som kände
till flygkonstens hemligheter och trots sin
flygskicklighet kunde genom en nästan omedveten rörelse bli
krossad av hans flata hand mot nacken, då hon bet
honom?
Vad som gällde om denne vite mans huvud, som
levat så nyligen och burits så upprätt och befallande,
gällde även Bashti själv, det visste han. Vad som
hade händt denne vite man, sedan han gått genom
dödens mörka port, skulle även hända honom.
Därför ställde han frågor till huvudet, som om dess
stumma läppar kunde tala till honom från det
hemlighetsfullas djup och säga honom livets mening och
meningen med döden, som oundvikligt följde livet
i hälarna.
Jerrys långdragna sorgetjut, då han återsåg och
kände lukten av allt vad som fanns kvar av
kaptenen, väckte Bashti ur hans drömmar. Han såg på
den starkt byggda guldbruna valpen och gjorde även
honom genast till föremål för sina funderingar. Han
var levande. Han var som en människa. Han kände
hunger och smärta, vrede och kärlek. Han hade
liksom människan blod i sina ådror, som ett
kniv-stygn kunde k nma att strömma bort så att han
domnade bort döden. Liksom människorna älskade
hunden sitt ^ 3et släkte, fostrade det och gav det di
och försvann. Ja, försvann, ty mången hund, så
väl som mången människa, hade han, Bashti, ätit
upp i sin ungdoms dagar av stark hunger, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
