Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
springa tillbaka på sina egna ben, och då han
kommer till kanothuset, skall han bindas där.»
Medan Jerry förtjust travade över träsket på väg
till kanothuset, hack i häl på de båda männen, hörde
han många hundar tjuta, tydligen av sorg och
bedrövelse. Han fick genast en misstanke, som dock
ej direkt gällde honom själv. Och då han spetsade
öronen och vädrade efter klarhet i saken, grep Bashti
honom i nackskinnet och höll upp honom i luften,
medan Agno band ihop hans ben.
Icke en jämmer, icke ett ljud, intet tecken till
fruktan kom från Jerry — endast ett dovt, ilsket
morrande och ett trotsigt sparkande med bakbenen. Men
en hund, som bakifrån gripits i nackskinnet, kan
aldrig försvarå sig mot två karlar begåvade med
mänsklig intelligens och därtill med två järnfingriga
händer.
Sedan hans fram- och bakben bundits kors och
tvärs, bars han med huvudet nedåt den korta biten
till slakt- och kokplatsen och slängdes på marken
bland några och tjugu likaledes bundna och
hjälplösa hundar. Ehuru det var midt på eftermiddagen
hade flera av dem legat så där sedan tidigt på
morgonen i det heta solskenet. Allesammans voro
busk-landshundar eller vilda hundar, och de voro så föga
modiga, att deras törst och fysiska smärta av repen,
som voro för hårdt tilldragna om ådrorna, och deras
dunkla farhågor för det öde denna behandling var
förebud till kom dem att gnälla och jämra sig och
uppge tjut av förtvivlan och smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
