Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
skada den skulle kunna åstadkomma, hade givit sitt
folk befallning att fly till bergen. Främst i spetsen,
burna av ett dussin unga män, kommo hans
troféhuvuden insvepta i halmmattor. Tågets sista
efter-släntrare höllo just på att långsamt strömma förbi
och Nalasu tog det första steget för att sluta sig till
dem med bågen och de åttio pilarna tryckta intill
sig och med Jerry i hälarna, då luften ovanför
honom sargades av ett fruktansvärdt dån.
Nalasu satte sig genast ned. Det var den första
granat han hörde, och den var tusen gånger
förfärligare än han hade tänkt sig. Det var ett bedövande
brak som om någon planet hade krossats till smulor
mellan en mäktig guds händer. Det måste ju höras
över hela världen, som om man våldsamt rivit
sönder lakan tjocka som filtar, långa som jorden och
breda som himlen.
Han slog sig icke allenast ned tätt utanför sin dörr,
utan han dök också ned med huvudet mot knäna
och skyddade det med sina böjda armar. Och Jerry,
som aldrig hört granateld och ännu mindre kunde
räkna ut vad det var, blev slagen med skräck. För
honom var det en naturkatastrof som då Arangi
vräktes på sidan av den dånande stormen. Men
trogen sin natur kröp han ej ihop för den första
granatens brak. Tvärtom, han reste ragg och visade
tänderna åt detta, vad det nu kunde vara, som var
så kolossalt nära och ändå osynligt för hans ögon.
Nalasu kröp ner ännu mera då granaten
exploderade bakom dem, och Jerry morrade åter och reste ragg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
