Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
fade han på något som vittnade om dess fasor. Det
var en hel grupp av varelser som dödats av en
granat. Det var en gammal man på femtio år som
gått på krycka, emedan hans ena ben blivit avbitet
av en haj, då han var en liten gosse, vidare en död
»Mary» med ett dödt dibarn vid sitt bröst och ett
tre års barn som hakat sig fast vid hennes hand;
slutligen två döda svin, stora och feta, som kvinnan
försökt rädda undan fiendens våld.
Jerrys nos berättade honom hur flyktingarnas ström
hade delat sig åt ömse sidor om denna grupp döda
och slutit sig samman igen längre bort. Han
träffade på saker som vittnade om episoder under
flykten: en bit tuggadt sockerrör, som ett barn hade
tappat, en kort lerpipa med avbrutet skaft, en enda
fjäder från någon ung mans hår och en kalebass
full med kokt jams och spansk potatis, ordentligt
nedlagd bredvid vägen av någon Mary som ej orkat
bära den längre.
Granatelden upphörde medan Jerry travade framåt;
sedan hörde han gevärselden från den landsatta
truppen som sköt ned de tama svinen på Somos gator.
Men han hörde ej hur kokosträden höggos ned och
han kom aldrig tillbaka för att se vilken skada yxorna
hade gjort.
Ty nu inträffade med Jerry något egendomligt som
hela världens tänkare ej ha kunnat förklara. I hans
hundhjärna manifesterade sig den fria
livsverksamhet som föranledt alla släktled av metafysiker att
postulera Guds tillvaro och fört alla deterministiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
