Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rande blev så mycket livfullare. Han följde de vilda
bushmännens vägar i nästan pinsam spänning,
ständigt rädd för den smygande död som, det visste han,
lurade på sådana vägar, med öronen spetsade efter
djungelns ljud och ögonen skarpt inriktade på att
urskilja vad som framkallade dessa ljud.
Columbus var ej mera oförfärad och dristig, då
han överantvardade hela sin tillvaro åt det okända,
än Jerry var då han vågade sig in i det svarta
Ma-laitas djungelmörker. Och detta underbara, denna
till synes stora handling av fri vilja utförde han på
ungefär samma sätt som människor av klådan i sina
fotsulor och eggelsen i sin fantasi ha drivits att
ströva ut över hela jorden.
Jerry fick aldrig återse Somo, men Bashti
återvände med sin stam samma dag och gjorde
grimaser och skrockade då han beräknade skadans storlek.
Endast några få halmhyddor hade blivit skadade av
granaterna. Blott några få kakaoträd voro fällda.
Och vad de dödade svinen beträffar, ställde han till
ett stort kalas på deras kroppar för att de ej skulle
skämmas. En granat hade slagit hål i hans vall
mot havet. Han vidgade ut det till släpplankor,
beklädde dess insidor med korallsten, inpassad utan
murbruk, och gav befallning att man skulle bygga
ett kanothus till. Det enda han sörjde över var
Nalasus död och Jerrys försvinnande — hans båda
experiment i primitiv rasförädling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
