Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
kärlek, uthärdat vedermödor av kärlek, dött av
kärlek och till gengäld blivit uppskattat någon gång,
förstått mera sällan och hårdhändt älskat.
jerry kände sig så ensam att han till och med
längtade efter en tvåbent svart gud, eftersom vita
gudar för längesedan tycktes ha dragit sig tillbaka
till det förflutnas skuggor. Om han varit i stånd
att gissa, skulle han ha trott att de enda existerande
gudarna hade omkommit. Handlande efter det
antagandet att en svart gud var bättre än ingen, styrde
han, då han ätit upp den lilla grisen, sin kosa åt
vänster, utför sluttningen, nedåt havet. Han gjorde
detta, återigen utan att resonera, endast emedan
erfarenheten verkade i hans hjärnas omedvetna arbete.
Hans erfarenhet hade varit den att alltid leva nära
havet; människor hade han alltid träffat nära havet,
och genom att springa utför hade man alltid
kommit till havet.
Han kom ner til! stranden av en revskyddad
lagun, där förfallna halmhyddor utvisade att
människor hade bott. Djungeln hade inkräktat platsen.
Omkring honom reste sig sex tum tjocka träd
upptill behängda med murkna kvarlevor av halmtak
genom vilka de hade trängt sig upp mot solen.
Snabbväxande träd hade beskuggat dörröppningarna så att
avgudabilder och totems, där de sutto i sina snidade
hajkäftar, grinade vidunderligt åt människornas
ynkedom genom en slöja av mossa och mögliga
svampar. En stackars liten havsvall, som just aldrig
varit något att skryta med, sprängdes till ruiner dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
