Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
träd och kastat ner nötter. Där hade ett bananträd
plundrats på sina fruktknippen, och längre bort var
det tydligt att det samma händt med ett
brödfruktträd. Men en sak satte honom myror i huvudet —
en för honom ny lukt, som varken var en svart
mans eller en vit mans. Om han haft tillräckligt
vetande och förmåga att göra iakttagelser med
ögonen, skulle han ha lagt märke till att fotspåret var
mindre än en mans och att tåintrycken voro
annorlunda än av en Mary, emedan de voro närmare
varandra och ej borrat sig så djupt ner i jorden. Vad
som vållade honom huvudbry var att han ej kände
till lukten av talkpuder. Den stack i hans näsborrar,
men aldrig sedan han första gången nosat i en
människas fotspår hade han känt denna lukt. Och
därtill kommo nu också andra svagare lukter som voro
lika främmande för honom.
Han intresserade sig ej längre för sådana
hemligheter. Han hade fått väderkorn av en vit mans steg
och genom virrvarret av alla de andra stegen följde
han detta spår genom en öppning i havsvallen ner
till korallsanden som slickades av havet. Här
samlade sig de sista och färskaste spåren efter många
fötter på ett ställe där en båtför hade legat tryckt
mot stranden och där människor hade stigit i land
och gått ombord igen. Han vädrade sig till hela
historien, och med framfötterna ute i vattnet tills
det räckte honom till bogen tittade han ut över
lagunen där det försvinnande spåret dog bort för hans
näsborrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
