Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Om han kommit en halvtimme tidigare skulle han
ha sett en båt utan åror, driven av gasolinmotor,
glida över det lugna vattnet. Vad han såg var en
Arangi. Den var visserligen mycket större än den
Arangi han hade känt till, men den var vit, den var
lång, den hade master, och den flöt på havets yta.
Den hade tre himmelshöga master, alla lika höga,
men hans iakttagelseförmåga var ej tränad till att
lägga märke till skillnaden mellan dem och Arangis
två master, av vilka den ena varit kort och den
andra lång. Den enda flytande värld han känt till var
den vitmålade Arangi. Och eftersom detta utan
tvivel var Arangi, skulle hans älskade kapten vara
ombord. Om Arangi kunde stå upp igen, då kunde
kaptenen också stå upp igen, och i fast tro på att
han skulle återfinna det förintelsehuvud han nyligen
sett i Bashtis knä förenat med dess kropp och dess
båda ben på däcket av den vitmålade flytande
världen vadade han ut så långt han kunde och trotsade
sedan havet simmande.
Det var förfärligt djärvt, ty då han vågade sig ut
i vattnet bröt han mot en av de högsta och
tidigaste tabu han någonsin lärt känna. I hans ordbok
fanns intet uttryck för »krokodil», men i hans
tankevärld fanns en fruktansvärd bild, lika mäktig som
något människoord — bilden av en drivande stock
som ej var någon stock och som var levande, som
kunde simma på ytan, under ytan och fortskaffa sig
på torra landet, — som hade stora tänder, väldigt
gap och var en säker död för en simmande hund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
