Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
niskorna gick under namnet Harley Kennan men
som kallades »min herre och man» av den kvinna
han kallade »min tös» och som rådde om den
tre-mastade yachten »Ariel», hade räddat hans liv
genom att sända en 30X30 maskinkula genom nedre
delen av en hajfena.
Men Jerry skulle bli bekant med Harley Kennan
och det snart ändå, ty det var Harley Kennan som
med en lina fastgjord om kroppen under armhålorna
av ett par matroser firades ner på Ariels rymliga
fribord och högg tag i nackskinnet på den
släthå-rige irländske terriern, vilken trampade vatten rakt
upp och ner och ej hade några ögon för honom,
så ivrigt fixerade han hela raden av ansikten utmed
relingen under spaning efter det särskilda ansiktet.
Han gjorde ingen tacksägelsepaus då han sattes
ner på däck. I stället riste han instinktlikt vattnet
av sig medan han rusade framåt däcket för att söka
kaptenen. Mannen och hustrun skrattade då de
sågo det.
»Han bär sig åt som om han vore alldeles
tokig av glädje över att ha blivit räddad», anmärkte
mrs Kennan.
Och mr Kennan sade: »Det är inte det. Han
måste ha en skruv lös någonstans. Han är kanske en
sådan där som har förlorat spärrhaken i
rörelsemaskineriet. Han kanske inte kan låta bli att springa
förr än han stupar.»
Under tiden fortfor Jerry att springa, uppåt
babord och nedåt styrbord, från aktern till fören och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
