Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
och kysste hans hand med sin röda tunga. Sedan
sköt Harley Kennan bort honom mot kvinnan, som
satt sig upp i vilstolen och lutade sig framåt med
till hälsning utsträckta händer. Jerry lydde. Han
närmade sig med nedlagda öron och skrattande mun,
men just som hon skulle röra vid honom, satte
vinden åter hennes kjol i rörelse och han drog sig
tillbaka med en morrning.
»Det är inte dig han är rädd för, Villa», sade mr
Kennan. »Det är för din kjol. Han har kanske
aldrig sett en kjol förr.»
»Du menar», sade Villa Kennan utmanande, »att
de där kannibalerna i land, som hålla jakt efter
människoskallar, ha hundstall för rasdjur med stamträd,
ty den här stolliga äventyraren till hund är lika
säkert en äkta irländsk terrier som Ariel är en
skonare byggd av furuplankor från Oregon.»
Harley Kennan skrattade instämmande. Även Villa
Kennan skrattade, och Jerry visste att detta var ett
par lyckliga gudar, och han instämde i deras skratt.
Han närmade sig nu åter frivilligt den kvinnliga
guden, lockad av talkpudret och andra svagare
vällukter vilka han redan känt igen som de underliga
dofter han känt på stranden. Men den olycksaliga
passadvinden satte åter hennes kjol i rörelse och
han ryggade tillbaka, icke så långt denna gång, och
han reste mycket mindre av sitt nackhår och visade
bara tänderna till hälften.
»Han är rädd för din kjol» upprepade Harley.
»Se på honom! Han vill komma till dig, men kjo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
