Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
kortaste undersökning återvände han tili Villa
Kennan.
»Vad sade jag?» stoltserade hennes man. »Han
förstår sig på hudfärg. Han är en vit mans hund
och är dresserad till det.»
»Mig säga», sade Johnny. »Mig känna den
hund. Mig känna honoms pappa och mamma. Han
stor vit marster mister Haggin bo Meringe, mamma
och pappa bo hos honom den plats.»
Harley Kennan uppgav ett utrop.
»Naturligtvis! Kommissionären talade om
alltsammans för mig. Arangi som Somofolket kapade
hade senast avgått från Meringeplantaget. Johnny
kände igen hunden som fallen efter det par Haggin
på Meringe måste äga. Men det var längesedan.
Han måste ha varit en liten valp. Naturligtvis är
han en vit mans hund.»
»Och ändå har du förbisett det avgörande
beviset», retades Villa Kennan. »Hunden bär ju
beviset med sig överallt.»
Harley betraktade Jerry noga.
»Ett obestridligt bevis», envisades hon.
Efter ännu en lång granskning skakade Kennan
på huvudet.
»Jag kan sannerligen inte se något så
odisputabelt ...»
»Svansen», sade hans hustru skrattlystet.
»Infödingarna stubba ju inte svansen på sina hundar. —
Göra de det, Johnny? Svarta män på Malaita
hugga av svans på hund?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
