Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2f)0
dan voro de de enda som han tillät sådana friheter.
Vilken ovärdig behandling Villa Kennan behagade
låta honom undergå fann han sig i med förtjusning,
antingen hon vände ut och in på hans öron så att
de stodo rätt upp eller hon lät honom * sitta»,
hjälplöst kavande i luften med framtassarna för att
bibehålla jämvikten, medan hon samtidigt skälmaktigt
blåste honom i ansiktet och i näsborrarna. Lika
nedrigt var Harley Kennans tilltag att, då han låg
och sov helt kärligt på Villas släp, kittla honom
under tassarna så att han ofrivilligt sparkade i sömnen,
tills han sparkade sig vaken och hörde dem fnittra
och skratta på hans bekostnad.
Men då hon om natten på däck vrickade med sina
tår åt honom under filten för att inbilla honom att
det var något underligt krypdjur som gömt sig där,
vågade han låtsa som om hon verkligen lurat honom
och göra de vildaste anfall på hennes bädd mot
det som han visste endast var hennes tår. Efter
orkaner av skratt blandade med nästan äkta rop av
förskräckelse, då han tog fast om hennes tår med
tänderna, tog hon honom tili sist alltid i sina armar
och skrattade sina sista skrattruliader i hans öron
som han lade bakut av glädje och kärlek. Vilken
annan ombord på Ariel skulle ha vågat bete sig så
infernaliskt mot kvinnogudens bädd? Den frågan
föll det honom aldrig in att göra sig själv; men
han hade alldeles klart för sig vilken ojämförligt
gynnad ställning han intog.
Ett annat av hans skälmstycken hade slumpen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
