Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
»Vad är ett namn?» började Villa retas.
»Allt», svarade hennes man. »Tänk om du själv
led skeppsbrott och av dina räddare blev kallad mrs
Riggs eller mademoiselle de Maupin eller Topsy rätt
och slätt. Och tänk om jag själv blev kallad
Be-nedict Arnold eller Judas eller ... eller Haman. Nej,
låt honom vara namnlös, tills vi få veta hans rätta
namn.»
»Något måste vi väl kalla honom», invände hon.
»jag kan inte tänka på honom utan att tänka
något namn.»
»Ge honom då många namn, men aldrig samma
namn två gånger. Kalla honom Hund i dag och
mr Hund i morgon och i övermorgon något annat.»
Så kom det sig att Jerry, mera på grund av
tonen och det starka uttrycket och omständigheterna
då det sades, något så när lärde sig att identifiera
sig själv med sådana namn som Hund, mr Hund,
Äventyrare, Duktiga pojken, Sing Song Siily,
Namnlös och Varma lilla hjärtat. Det var några få av
de namn Villa slösade på honom. Harley å sin sida
kallade honom: Hundmänniska, Den omutlige, Herr
X, Guldvovven, Söderhavssatrapen, Nimrod,
Nickgrabben och Lejondödaren. Med ett ord, mannen
och kvinnan tävlade om att ge honom de flesta
namnen och aldrig använda detsamma två gånger. Och
Jerry lärde sig snart att känna igen sig själv på
vilket namn de behagade ge honom, och det mindre
efter ljud oeh stavelser än eftersom något av deras
hjärta vibrerade i deras strupe. Han tänkte ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
