Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
hjärtelag, i det hon rörde vid gamia minnens
djupaste strängar och kom dem att vibrera.
Ett exempel: dunkla skepnader döko stundom upp
för honom ur mörkret, och medan de skyndade
spöklikt förbi, hörde han som i en dröm
hundkopp-lets jaktrop; hans pulsar slogo häftigare och hans
egen jaktinstinkt vaknade, så att hans dämpade, stilla
klagande sång förvandlades till ivrigt tjut. Han drog
undan huvudet ur kvinnans böljande hår, hans
fötter började göra oroliga, krampaktiga rörelser, som
om de sprungit, och som en blixt var han borta,
utanför tid och rum, inne i drömmen, och själv
sprang han midt ibland dessa dunkla skepnader och
följde det jagande hundkopplet.
Och som människorna alltid ha längtat efter opium
och haschisch, så längtade Jerry efter den glädje han
kände då Villa Kennan öppnade sina armar för
honom, omböljade honom med sitt hår och sjöng
honom över tid och rum in i drömmen om hans
forntida släkte.
Men icke alltid hade han sådana syner då de sjöngo
tillsammans. Vanligen erfor han endast obestämda
förnimmelser, vemodigt ljuva, vålnader av minnen.
Vid andra tillfällen lockade denna melankoli fram
bilderna av kaptenen och mister Haggin, Terrence,
Biddy och Michael och hela det för längesedan
förgångna livet på Meringeplantaget.
»Min älskling», sade Harley till Villa efter en
sådan sångseans, »det är tur för honom att du inte är
någon djurdressör eller cirkus-djurtämjerska, ty då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
